- Fertilitets självtester
- Självtest för allergi
- Självtest för blodgrupp
- Självtest för infektionssjukdomar
- Självtest för kontroll
- Självtester för tarmhälsa
- Leverfunktionstest (ALAT & ASAT)
- Preventis SmarTest kalprotektin-test
- Testning av rotavirus och adenovirus
- PSA självtest
- Självtest av sköldkörteln
- Självtest för D-vitamin
- Självtest för diabetes
- Självtest för järnbrist
- Självtest för kolesterol
- Test av gikt
- Test av lever- och njurfunktion
- Test av njurfunktion (Albumin)
- Vivoo – Ketontest (30 stycken)
- Vivoo – Natriumtest (30 stycken)
- Vivoo – Proteintest (30 stycken)
- Vivoo – Vitamin C-test (30 stycken)
- Vivoo 9-i-1 Urintest
- Vivoo 9-i-1 Urintest (12 stycken)
- Vivoo 9-i-1 Urintest (4 delar)
- Vivoo hydreringstest (30 stycken)
- Självtest om droger
- STD-självtester
Hur mäts kalprotektin?

Kalprotektin mäts genom ett avföringstest. Detta test analyserar mängden kalprotektin i avföringen för att avgöra om det finns inflammation i tarmarna. Testet används för att skilja mellan funktionella tarmbesvär och organiska inflammatoriska sjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit.
Varför mäts kalprotektin i avföringen?
Kalprotektin är ett protein som frisätts från vita blodkroppar under en inflammatorisk reaktion i mag-tarmkanalen. Eftersom det inte bryts ned under matsmältningen är det mätbart i avföringen. Förhöjda nivåer av kalprotektin kan tyda på en aktiv inflammation i tarmarna.
Denna mätning är särskilt användbar vid:
- Att skilja irritabel tarm (PDS) från inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).
- Övervakning av patienter med kroniska tarmsjukdomar.
- Fastställa om det behövs ytterligare en tarmundersökning, t.ex. en koloskopi.
-
Test av kalprotektin19.99 €
Hur fungerar ett kalprotektintest?
Kalprotektin mäts med hjälp av ett avföringsprov. Detta kan göras på två sätt:
1. Självtest för kalprotektin för hemmabruk
Ett självtest för kalprotektin kan utföras i hemmet. Det innebär att användaren samlar upp en liten mängd avföring och placerar den i en testkassett med buffertlösning. Testkassetten ger ett visuellt resultat inom några minuter, på samma sätt som ett graviditetstest. Detta ger en indikation på förhöjda eller normala kalprotektinnivåer, men ett förhöjt resultat kräver ett laboratorietest.
2. Laboratorietester via allmänläkare eller specialist
Ett kalprotektintest i laboratoriet ger en exakt kvantitativ mätning av kalprotektinvärdena. Förfarandet är som följer:
- Patienten får ett sterilt uppsamlingsrör och tar ett litet avföringsprov.
- Provet skickas till ett medicinskt laboratorium.
- Ett ELISA-test (enzyme-linked immunosorbent assay) utförs i laboratoriet. Detta test fastställer exakt hur mycket kalprotektin som finns i blodet.
- Resultaten vidarebefordras till läkaren, som bedömer dem och vid behov rekommenderar ytterligare undersökningar eller behandling.
Vad innebär resultatet av ett kalprotektintest?
Resultatet av ett kalprotektintest anges i mikrogram per gram avföring (µg/g). Tolkningen varierar mellan olika laboratorier, men de allmänna riktlinjerna är följande:
- Lågt värde (< 50 µg/g): Ingen indikation på inflammation. Sannolikt funktionella tarmsymtom såsom PDS.
- Måttligt förhöjt värde (50-200 µg/g): Möjlighet till mild inflammation eller irritation. Ett upprepat test kan vara nödvändigt.
- Kraftigt förhöjt värde (> 200 µg/g): Hög risk för aktiv inflammation, t.ex. vid Crohns sjukdom eller ulcerös kolit. Läkarundersökning är nödvändig.
Hur tillförlitligt är ett kalprotektintest?
Laboratorietestet har hög tillförlitlighet och anses vara standardmetoden för att mäta inflammation i tarmen. Testets känslighet och specificitet ligger på cirka 95%, vilket innebär att det ger en mycket tillförlitlig indikation på inflammatorisk aktivitet.
Självtester är användbara som en första screening, men har lägre noggrannhet och rekommenderas inte som en definitiv diagnostisk metod. Om värdet är förhöjt rekommenderas att du kontaktar en läkare för vidare utredning.